I Sverige har vi en lång tradition av fackförbund. Sedan 1800-talet har Sveriges arbetarkårer och enskilda arbetare mer eller mindre alltid backats upp av de fackliga ombuden då detta har behövts. Även om facket förlorat lite av sin särställning har organisationerna alltjämt stort inflytande över löner och avtal. Dessutom erbjuder många fackligaförbund speciella inkomstförstärkningar som innebär att du vid förlust av arbete kan få ut upp till 80% av den lön du hade innan du blev arbetslös. Detta kan vara väldigt fördelaktigt inte minst för dig med lite högre lön. Det finns nämligen ett inkomsttak pålagt den ordinarie arbetslösersättningen, vilket innebär att man många gånger bara får ut en bråkdel av vad man tidigare fick i lön.

Att vara medlem i fackförbund handlar ändå i första hand om solidaritet. I en tid då kapitalet tycks styra både hjärnor och hjärtan är det många som väljer bort medlemskap för att ”spara” pengar. Men säg att man arbetar med kontorsstädning om dagarna och hamnar i en otrevlig dispyt med förmannen, vad gör man då? Det är ofta väldigt tungt och tufft att föra sin egen talan.

Själv jobbade jag på Kingston hotell London på 50-talet och vet hur sårbar man är som person när man står där ensam och utblottad. Ingen skall behöva utstå vedervärdig arbetsledare och förruttnat ledarskap. Som medlem i ett fackförbund står du aldrig ensam och det finns alltid någon som villigt och glatt för din talan.

Jag känner till en historia om en man som arbetade med att byta sommardäck på en bilfirma i Svegared. Han hamnade i dispyt med en kollega och vore det inte för facket, skulle det hela förmodligen ha slutat med en fullständig tragedi. Tydligen hade kollegan blivit lite väl god vän med mannens hustru och när det gjort ett enkelt graviditetstest visade det sig att frugan var havande. Ägaren till bilfirman kontaktade fackförbundet som snabbt lyckades få en förflyttning till stånd.  Facket bokstavligt talat avstyrde vad som skulle kunna ha blivit ett fullständigt blodbad.